'

Pappa försökte ha ett djupt samtal med mig förut. Det gick så där.
Han tycker att jag borde ha en plan för mitt liv nu, vad jag vill göra
efter gymnasiet. Vart jag ska bo, vart jag ska plugga eller vart jag
ska jobba. Men hur ska jag kunna veta det egentligen, jag vet knappt
vad jag ska ha på mig i morgon. Så känns det.

 Klart jag vill ha en bra utbildning och ett bra framtida jobb.
Men efter allt studentliv nu så lockar pengar. Han tycker också
att det är ett smart drag och flytta kappsäckentill khamn och plugga
i Karlstad så att jag slipper studielån...
Jo visst, men man ska ju leva under sin studetid också?
Tar man studielån under 3 års tid så kommer man ungefär få halva sin lön
på det jobb man troligtvis vill ha i ungefär 3 år. Då kommer inte livet bli
så rockigt som man hade tänkt sig från början ändå. Men om man nu tar
studielån så kommer man antagligen växa mer som människa och antagligen
ha roligare.

Men vad ska jag plugga till, ingen aning.
Jag vill resa, se världen, leva.

Herregud varför kan man inte bara vara 18 år hela livet?