Angel

I onsdags firade vi Sofia och rammlade vidare till Kåren.
En grym kväll blev det, mat och tårta och sen dans hela
natten med fina tjejer. Dock blev det nog lite mycket alkohol,
och på någotvis släpper ganska många spärrar då, så jag hann
med en fin lite dansmove och många skratt, men men vad gör
det om hundra år.

Efter lite plugg i dag ska vi käka tacos och ha det bra.
Sen har jag även planerat in en Khamns tripp, det ska
faktiskt bli mysigt.

stereo love

Jag tycker att det är jobbit att bli vuxen. Så inåt helvete.
Idag till exepel var det stopp i duschen, eller ja det har varit
det ett tag, men det har inte varit någon pappa eller mamma
där och fixat det. Så, vad skulle jag göra. Hade lust att sätta
mig på golvet och börja gråta. Men sen tänkte jag, fy faaaaan.
Så skärpte jag mig, och så fixade jag det. Så nu känner jag mig
som 45 och oövervinnerlig. gott mos.

Det där med att bestämma själv är skit skönt när man vet vad man vill.
Men när jag inte vet det, när jag måste fatta ett beslut själv, då kör det
fan i hop sig. Jag vet inte hur många gånger, jag har ringt mamma och
frågat vad jag ska ha på mig, om jag ska åka någon stans eller inte.
Saken är ju den att hon oftast heller inte vet vad som är bäst, eftersom
att jag är så gammal att jag förstår innebörden av det jag ska göra själv.
Men på något vis känns det betryggande, ringa mamma. ofta och mycket,
om jag fortsätter med det kanske jag aldrig blir vuxen. Fan va skönt.
Bara ta allt som det kommer och med en nypa salt, leka.

Fredag

Veckorna går så fort nu förtiden, en vecka går på en kvart.
Det är både skönt och jobbigt, i tisdags fick vi veta att vi
har 40 timmars arbetsvecka för att klara av affärsredovisning.
40 timmar har jag inte läst affärsredovisning den här veckan,
tio på sin höjd, så jag har väl 30 timmar kvar att göra i helgen.
Kul.
Jag vill shoppa, kläder, kläder, kläder. Men det har jag inte riktigt
tid för. Försökte hitta några fynd förra helgen, men det gick så där.
Helgen blir lugn, men på onsdag blir det desto vildare.


Freeeedom

Efter tentan i fredags var känslan otrolig, alla tegelstenar släppte från axlarna.
Jag Jenny och Sofia gjorde en impulstripp till Falsterbo och festade loss i Malmö.
Vi hann med Malmös bästa Mojitos, skaka rumpa på nån klubb och äta falafel.
Som förövrigt förvånade mig, det var skit gott. Ser såg vi oss om i Falsterbo och
Skannör, riktigt fint men vi hade dimma på vår lilla tur så tror inte att jag fick se
deras rätta jag, men förhoppnings vis kommer det fler gånger, till sommaren :)

Idag har jag börjat Högskolans svåraste kurs sa läraren, affärsredovisning.
Men skamm den som ger sig, jag ska fan klara av det här och jag ska bli
världens bästa mäklare. Bara man vill så kan man. Disiplin är a och o, som pappa
har tjatat, men det är honom jag tackar nu för fan vad mycket jag får gjort och
tid över till roligare saker än att bara plugga!

Sen måsta jag bara få skrika ut lite bantningshets, snälla sluuuuuuuuuuuuuuuuuta.
I var enda jävla blogg jag läser och varenda jävla tjej inkluderat mig själv. Börjar
på något sätt alltid banta på måndagar. Men nej, nej, nej vad dumt det är. Även förken
Lillja har börjat med sådana dumeter var tredje måndag kanske. Undra om man blir gladare,
undra om någon tycker om en mer? Nej. Nu har jag disiplinen och generna på min sida när
det gäller former. Vilket jag tackar för ibland och svär åt i bland. För tro mig, prövar man 20
par jeans och alla är förstora för att man inte har någon röv, eller när man inte kan utläsa på
tröjan om man är pojk eller flicka, då ångrar man måndagsbantandet.
Peace

Tisdag

Nu är jag bitter så inåt helvete. Det är så jävla tråkigt att tenta plugga så det finns inte.
Och jag funderar ärligt talat på varför jag sitter på min vita röv och pluggar. Just nu vill jag
glida runt, leva livet. Njuuuuuuuuta. Men inte då för jag ska begrava mig i kurslitteratur i två
underbara veckor. Efter de här två veckorna och de här tre jävla tentorna då ska det bli friiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiid.
I två dagar.
Alltså vad gör jag med livet? Det är en bra fråga, jag försöker bli begåvad men hur det går får vi väl se
om fyra år.

Nu ska det läsas och skrivas och nötas.

Nyårslöfte

Jag ska för en gång skull ha ett nyårslöfte.
Det är att aldrig aldrig aldrig mer falla tillbaka, och jag är övertygad om att jag klarar det.

För övrigt hade jag en otroligt rolig nyårsafton, mycket skratt och godmat med fina vänner.
Allt som fattades var bara Chatrine och Fille, nästa år kanske vi ska försöka samla ihop alla.
Det här året ska bli bättre än förra året.


28 December

Jag kanske ska börja skriva här igen.

Efter all jävla skit så börjar vinden vända. Det känns så jävla skönt och inte ha en ständig tegelsten på nacken.
Någon som kontrollerar och framförallt inte någon som är sjuk i huvudet som tar min energi. Fy fan vad skönt.
Men jag tror att efter allt detta så klarar jag nog allt. Jag kommer aldrig mer bli förvånad. Men jag kanske heller aldrig kommer våga lita på någon igen. Det sägs att tiden läker alla sår, det tror jag med. Det kanske bara var bra, nu har jag lärt mig att alla är inte som man själv är. Vissa föds utan samvete. Hur som helst sa jag till mig själv att jag aldrig aldrig aldrig mer skulle träffa nån jävla skit kille. Nu var det nog. Jag ska inte inte inte. Men vad händer då? jo givet vis dyker någon upp. Någon som framställer sig som väldigt bra. Men jag tror att skenet bedrar, men det får jag väl se.

Hur som helst har jag haft en oförskämmt bra Jul, nu när jag nästan känner mig vuxen skämms jag. Skämms över hur jag har det, tänker på alla fattiga barn. Men det är väl helt enkelt så att det är så olika och jag vet också att det hade kunnat varit värre, mycket värre. Jag är bara tacksam, så tack tack tack mamma och pappa för allt.
Jag kanske ska börja skriva här igen.

Efter all jävla skit så börjar vinden vända. Det känns så jävla skönt och inte ha en ständig tegelsten på nacken.
Någon som kontrollerar och framförallt inte någon som är sjuk i huvudet som tar min energi. Fy fan vad skönt.
Men jag tror att efter allt detta så klarar jag nog allt. Jag kommer aldrig mer bli förvånad. Men jag kanske heller aldrig kommer våga lita på någon igen. Det sägs att tiden läker alla sår, det tror jag med. Det kanske bara var bra, nu har jag lärt mig att alla är inte som man själv är. Vissa föds utan samvete. Hur som helst sa jag till mig själv att jag aldrig aldrig aldrig mer skulle träffa nån jävla skit kille. Nu var det nog. Jag ska inte inte inte. Men vad händer då? jo givet vis dyker någon upp. Någon som framställer sig som väldigt bra. Men jag tror att skenet bedrar, men det får jag väl se.

Hur som helst har jag haft en oförskämmt bra Jul, nu när jag nästan känner mig vuxen skämms jag. Skämms över hur jag har det, tänker på alla fattiga barn. Men det är väl helt enkelt så att det är så olika och jag vet också att det hade kunnat varit värre, mycket värre. Jag är bara tacksam, så tack tack tack mamma och pappa för allt.

RSS 2.0