Mina föräldrar
Under hela min värsta tonårsperiod var de mina värsta fiender.
Jag hade en ständig kamp mot dem, om allting, alltid.
Men nu, efter att jag har bott själv i 3, 5 år. Ja 3,5 år helt sjukt
var länge sen det var jag bodde på källbygatan i mitt flickrum.
Så uppskattar jag dem högre än allt annat, jag älskar dem verkligen.
De har fått mig att bli den starka människa jag är idag. När jag tänker
tillbaka, förstår jag inte hur de vågade låta mig flytta 16 år gammal.
Samtidigt som jag förstår dem och samtidigt som jag tackar dem för
att jag fick chansen. För att de gav chansen till mig. Tack.
De har lärt mig att man alltid ska göra sitt bästa och alltid sträva högt,
och kanske det viktigaste av allt. Det är okej att förlora.
Genom att de har berättat sig väg till framgång, för ja. Jag tycker att
de är framgångsrika båda två. De har inte fått någonting gratis utan
jobbat sig dit de är idag. Visst har de haft flyt, men det har inte varit
bananskal hela vägen upp. Så har de inspirerat mig att studera till något
jag vill bli. Studera fast att det är jobbit och förjävligt mest hela tiden, för
att sedan aldrig behöva oroa sig för att överleva dagen. Det handlar inte
om att bli stjärnjurist eller hjärnkirurg, utan om att ha en stabil grund att
stå på. För är det någonting jag är tacksam över i min uppväxt är att den
har varit, stabil.
Min första kärlek
Vi gick i fyran eller femman, han var den coolaste killen i klassen och jag var kär i honom i smyg.
Lång och lite klumpig som jag var på den tiden visste jag att han bara tittade åt de spinkiga små tjejerna.
Eftersom vi gick i samma klass så var varje dag lite spännande, han var ju där, ni vet hur man var när man
var liten. Allting var pinsamt, så det var ungefär som att varje dag var lite pinsam.
Jag kommer i håg det så väl, vi var på väg ut på rast och en av de små spinkiga tjejerna stoppar mig innan
jag hinner ut på skolgården och frågar: Får Robin chans på dig? Jag blev helt paff, skojar hon tänkte jag.
Men visste samtidigt att jag vet tvungen att ta chansen, jag ville ju! Så då var vi ihop. Så lätt var det på den
tiden. Senare på kvällen skulle Frida ha Halloweenfest kommer jag ihåg och jag och Robin dansade hela kvällen,
och flera tjejer blev sura för att han bara dansade med mig. Jag däremot var nöjd, mycket nöjd.
Lista
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder
Torsdag
Om allt, om livet. Varför ska det finnas så mycket tankar vid
19 års ålder?
Vad ska jag göra i sommar? Vad i helvete ska jag göra, dags att
skaffa ett jobb. Ja, det är det. Men vart? Kanske ska ta en sommar
med min bästa vän Chatrine, men hörde det viskas om att damen
inte skulle jobba utan bara glida. Det är hon värd, det är hon. Men
jag har nog glidit klart. Eller så är jag värd en soft sommar efter allt
plugg slit? ;)
True
Februari
På sistone har det inte blivit som jag har tänkte så många gånger.
Livet är liskom upp och ned för det mesta nu förtiden.
När jag som mest inte vill skämma ut mig, när jag absolut inte vill
att något pinsamt ska hända, då händer det. Givet vis. Kan jag aldrig ha
flyt? Efter allt, kan jag inte få ha lite flyt i livet. Nej fan heller, så orättvist är det.
Pricken över i et var ju öven att jag kuggade den underbara marknadsföringtentan
för andra gången. Men jag är inte bitter jag.
